ÅEC – Olof Solberg

Olof S_mtb

7 grader och hård vind, det var scenariot inför starten av paddlingen på Åresjön. Länge velade jag fram och tillbaka om jag skulle köra i överdragsbyxor eller nöja mig med shorts. Det slutade med att gore-tex-byxorna fick stanna på vilket i efterhand kändes som ett bra val.
Jag valde att lägga mig ganska långt till vänster på startlinjen i en grupp med bland annat John Karlsson och Christian Ericsson för att säkerställa att komma iväg bra. Så blev det också och när vi kommit en bit tänkte jag först nåt i stil med ”shit, mitt livs start, jag ligger 4:a!!!” innan jag tittade åt höger och såg att en stor del av de snabbaste paddlarna valt en position långt till höger i starten. Efter första rundningen låg jag iaf med rätt bra och gled med i andraklungan hela vägen runt första varvet på ca 9km. Sista 4 kilometrarna på varvet bjöd på rak motvind och det var bara att bita ihop och hålla i så mycket det gick. Lyftet gick helt ok även om det var lite trixigt att lägga i båten i den hårda sidvinden utan att kajaken blåste iväg. Andra varvet flöt på i samma anda i en klunga med 3-4 andra paddlare. Med 1-2 km kvar kom täten från stafettklassen som startat 5 minuter efter oss ikapp och gled förbi. De andra i klungan valde att följa med men jag kände att det skulle kosta för mycket energi och var väl kanske 100 meter efter in till stranden. Växlade som 19:e totalt, 18:e i herrklassen.
Nu visade det sig att valet att paddla i gore-texbyxor varit rätt då ben och fötter för en gångs skull inte var iskalla och bjöd till en stapplande lunk utan jag kunde hålla bra fart längs asfaltsvägen bort mot torget innan stigningen upp mot Åreskutan startade på allvar. Redan när vi gick in på stigen vid Tott hotell hade jag passerat sex andra och hade en bra känsla. Gameplanen var nu att köra på i ett kontrollerat tempo för att inte demolera benen allt för mycket till cyklingen. Sprang på i de flacka partierna och gick i ok fart i branterna men försökte undvika allt för höga kliv. Passerade precis efter toppen Christian Ericsson som paddlat starkt och satte av nedför baksidan nu på 12:e plats(vilket jag inte visste just då). Återigen försökte jag hålla en kontrollerad fart utan alltför höga hopp men tuffade ändå på rätt bra. Kort kisspaus strax efter trädgränsen och sedan fortsatt bra fart nedför den långa skogsvägen och in till växlingen i Huså. Efter att jag passerade toppen hade jag undvikit att titta bakåt utan bara fokuserat på mitt eget race och jag hade inte sett någon framför mig även på de partierna med längre sikt.
Växlingen flöt på bra även om den tog lite extra tid då jag valde att ta av mig den långärmade tröjan jag haft sedan starten.

Temperaturen hade nu stigit och solen kan steka på rätt bra på cyklingen visste jag sedan tidigare år. När jag cyklade iväg såg jag att även Christian var inne för växling tätt bakom och någon ropade till mig att jag låg på 11:e plats. Rullade iväg i en skön medvind och planen var fortsatt att hålla en kontrollerad fart för att inte dra på mig kramp allt för tidigt. Skogen var fortsatt öde och jag såg ingen på ett bra tag. När jag kommer upp till andra vägpassagen, innan Fröå gruva står Staffan Björklund där och ropar då att jag har 20-30 sekunder upp till framförvarande vilket då skulle innebära 10:e-platsen enligt den info jag fått i början på sträckan. I och med att jag inte sett någon på hygget strax innan antar jag att det är någon som typ väggat och att jag hyfsat enkelt skall kunna köra ikapp. Jag kan ibland se honom och försöker höja tempot något, utan att för den sakens skull dra på mig för mycket kramp. Det verkar dock omöjligt och jag kommer inte närmare trots att jag tycker jag kör på bra och vid flera publikställen får jag samma info, 20-30 sekunder fram. Så i den långa utförslöpan i Björnen händer det, krampen slår till i muskeln strax ovanför knät och stigen genom kraftledningsgatan och vägen upp mot Tott blir en kamp för att trampa ur benen, äta gel, dricka och försöka skaka loss inför de två sista rätt rejäla stigningarna.

Här ger jag upp jakten på killen framför då det känns omöjligt. Krampen ger sakta med sig och första backen går helt ok. Rullar på nedför mot botten av sista stigningen och allt känns nu bra igen. Samtidigt som jag kan trycka på ser jag att killen framför nu verkar ha kroknat ordentligt och jag ger allt för att komma ikapp vad jag då tror är 10:e-platsen. Strax innan den avslutande utförskörningen i downhillbanan är jag ikapp honom och kan gå om. Tyvärr ser jag då också att han har ”fel” färg på sidan av västen och alltså inte kör i min klass utan ett stafettlag. Ser ingen bakom och ingen framför när jag är nere på vägen och kan cruisa in mot målet på Åre torg med en bra känsla i kroppen. När jag rullar över mållinjen hör jag att jag är 12:a och dessutom hade ca 7 minuter upp till Jörgen Tigerstrand på 11:e plats så det var ju inte direkt nära. Ett par minuter senare kommer Anton Lidbad och min kumpan Hjalmar Svensson i mål efter att ha haft en hård fight.
Så trots en stund med kramp får jag ändå säga att allt flöt på bra. Inga problem med materiel, magen eller andra saker och jag är nöjd med 12:e-platsen som är min bästa placering hittills och dessutom i ett ganska bra startfält.

/Olof Solberg

Annonser